Skogsdag 2016-09-03
Granbarrbroskskivling var en av AHA- upplevelserna på skogsdagen med Börje Drakenberg som ciceron!
Börje tog oss tillbaka skogshistoriskt från när korna betade i skogarna och elden härjade mer eller mindre avsiktligt. Diset och det lätta regn som föll bäddade in oss i en egen bubbla som gav en extra dimension åt promenaden upp genom granskogen med den delvis underjordiska bäcken. Granskog i alla åldrar blandade huller om buller med lågor och stående döda träd gav tillfälle till många stopp för att ta del av olika mossor, tickor mm. Skogen byter tvärt skepnad ovanför en klippbrant där myrar och hällmarkskog tar vid, höjden är ca 500 möh. Här tog vi fram medhavd matsäck och alla deltagarna mellan 5 och 75 år verkade trivas!
Innan vi skildes åt efter en högintressant dag föreslog B. Drakenberg att vi borde ha en informationstavla över vårt naturvårdsområde på lämplig plats. Något vi samtyckte till! Granbarrbroskskivlingen är oerhört anspråkslös och även vanlig nu när man vet……..
Efter två skogsdagar på Sollerö Gemensamhetsskog kan undertecknad konstatera att en av de största rariteterna är intresserade delägare, tur att inbjudan även gällde alla intresserade !
SarlarsBörje
Skogsdag 2015-08-29
Dagen började vid Mångbro med samling och en kort presentation av var och en. Trots samåkning blev det en karavan med nio bilar som begav sig västerut. Första stoppet blev uppe vid vändplan på Rossbergets ostsida. Ute på hygget gav Erik en information om hyggesstorlek, avverkningstidpunkt, markberedning och plantering. Den lämnade naturvården, ganska många tallar och en del björk och gran, diskuterades. Ampe från skogsvårdsstyrelsen tyckte allt borde stå kvar, åtminstone det som sågs från den plats vi stod på.
Från hygget gick vi in en liten bit i det närliggande naturreservatet. Vid en delvis underjordisk bäck omgiven av allt från gigantiska granar till plantor, döda träd och vindfällen dröjde det inte länge förrän Ampe hittat en sällsynt ticka. Stående på en låga förklarade Ampe nyttan med reservat där naturen får sköta sig själv, en lisa för själen att gå in i en sådan skog och lyssna till trädkronornas sus. Lågan Ampe stod på visade sig vara en omkullhuggen torrfura och där vidtog spekulationer om när den fällts, vad den tänkt användas till och varför den blivit övergiven…..Att det skedde med yxa för länge sedan i väglösa skogar ger utrymme för fantasin. En plats för meditation bara ett hundratal meter från de därifrån osynliga bilarna!
Efter kaffe på vändplan stannade vi till vid Krypinvägen och gick in i ett trettioårigt tallungskogbestånd. På Gemensamhetsskogen finns stora arealer som står inför förstagallring. Med dagens prisbild på massaved blir det ett ringa överskott på gallring men det är synnerligen en viktig åtgärd för skogens fortsatta utveckling.
Sedan fortsatte färden till Vårtjärnsheden och nästa punkt var det stora hygget öster om Säliträdet. Erik upplyste om skogstillståndet före avverkning, bara gran. Naturhänsynen var här samlad till en åsrygg med en grupp tallar och i nederdelen skog av sumpskogskaraktär. Planteringen från försommaren visade på bra start, den regniga sommaren har varit gynnsam för plantorna i alla fall!
Vidare till gamla vägslutet där det på västra sidan är en fröträdställning där vi trots höjdläget gör ett försök med självföryngring. Markberett i höstas och exkursionsdeltagarna kunde med lite träning hitta många nygrodda plantor, för säkerhets skull hade Erik ringat in ett antal med rosa märkfärg. Frötallarna visade på god kottsättning så hopp om ytterligare plantuppslag förebådas. Eventuell hjälpplantering om något år. På östra sidan av vägen inspekterades ett bestånd i aktivt skogsbruks slutskede, en 140-årig timmerställning…….Här svindlade tankarna hos en del, efter röjning och gallringar kommer även en del av de nygrodda plantorna att hamna i denna fas om drygt hundra år!
Att skogsbruksplaner är en teoretisk överblick och verkligheten en annan visade nästa bestånd beläget på högsta punkten före Kroktjärn kommande österifrån. Erik pekade på olönsam avverkning och Ampe på naturvärden, ingen i gruppen opponerade sig, tvärtom det finns en skönhet i denna karga skogstyp väl värd att bevaras! Erik upplyste att fler liknande områden finns, klassade som slutavverkningsmogen skog som bör undantas när verkligheten får råda.
Parkeringen vid Mali-Bambo var nästa stopp. Mats tog täten och berättade vid kyrkan sägnen om Malin och vad vi gjort för att skydda området. Sedan togs gångstigen till rastkojan efter Siljansleden, ( som sköts av kommunerna runt Siljan) där hade några ur styrelsen med hjälp av närstående dukat upp lunch.
Mätta och belåtna trodde nog deltagarna att endast återfärd återstod när Ampe försynt undrade om intresse fanns att ta en promenad för att beskåda en rödlistad ticka? Alla ställde upp på promenaden som visade sig vara cirka elva meter! På en tall alldeles utanför rastkojan står en tall med en tallticka, indikerar gammal tall, troligen med röta. Hackspettar brukar göra hål under tickan.
Nu var det Erik som tog till orda, avslöjade att det var han som gett Ampe namnet under studietiden på Mora folkhögskola på 1970-talet. Att de båda skulle stå här tillsammans denna vackra förhöstdag är sånt livet kan bjuda på! Erik överlämnade till Ampe som tack för en mycket givande dag, en SoolÖen från 2004. Erik betonade att boken var sponsrad och om det var slumpen att boken innehåller artiklar både om Malibambo och Vår blivande urskog förtäljer inte historien! Utflykten avslutades här med att Erik berättade om ett granskogsbestånd på Rossbergets nordsluttning som ska läggas ut för anbud.
Önskemål framkom under dagen att förlägga en skogsdag inom naturvårdsområdet, något styrelsen på stående fot lovade!
Börje skrev detta både för er deltagare som gjorde detta till en givande dag och för kännedom till ni andra som av olika anledning inte kunde delta!
Börje Svensson